En helt ny värld...

En plats jag inte visste fanns, men här syns allt så klart så underbart, att va här i en helt ny värld med dig (Mitt kaffekort).

God morgon världen, idag börjar mitt nya liv, ett bättre liv. Ett liv med liu-kortet laddat med kaffepengar<3
Jag vet att jag borde ha tagit steget tidigare men jag vill tro att köandet har varit bra för mig, för mitt tålamod (som nu kan liknas med en ängels) men det är slut på det nu. En ny epok har tagit sin början.

Kaffe<3


2010-09-16 @ 10:39:20 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()



Kalas var på tapeten eller var det tapeten som var på tapeten?

I helgen ska vi bjuda in på Kalas här på Rydsvägen.
Helgen har ett plus-en teama. Detta, inte för att så många som möjligt
ska komma, utan för att så många pojkar som möjligt ska komma.
Rydsvägen har nämligen insett att de inte känner så många pojkar,
och de som de känner är antingen a. upptagna eller b. fula.
Om du läser detta och inte är a. och är en pojke som känner oss
så tycker vi nästan synd om dig Johan.

I vilket fall. Tapeter var det. Dom håller på att ramla ner från våra väggar.
I alla fall när vi sprutar jätte mycket varmvatten på dom. Det är såklart något
som vi ringt till graflunds och klagat om. Såklart. Idag upptäckte vi dock till vår
stora sorg att tapeterna ser helt normala ut!!! Men lite vatten och sen är det
byebye senapsgulatapeter.

Vi lovar att ha live-update från kalaset på lördag!
Stay tuned!


2010-09-15 @ 18:33:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()



Kalasmottagningen 2009

Ikväll är det kalasmottagningen för alla nya studenter här i Linköping.
Jag är sjuk så jag närvarar icke. Dessutom tvivlar jag på att någonting kan slå förra årets succé genvägen hem.
Redan tidigt på kvällen borde vi ha förstått att kvällen skulle gå i förvirringens tecken när min klasskompis Johan (som förövrigt är den mest borttappade människa jag någonsin träffat) kom och försökte dra upp mig och min kära combo på dansgolvet med kommentaren "Kom nu går vi och dansar pingvindansen" varpå han visade upp ett smakprov på hur han tyckte att vi skulle dansa. Vi följde inte med honom.

Sent om sider blev det dags för mig och min kära combo att cykla hem mot det kära ryd. Jag var vid den här tidpunkten i stadiet där jag kände att "jag hittar tamejfan i den här stan". Det borde jag inte ha inbillat mig. Det ska också tilläggas att jag och Hanna hade inmundigat viss mängd alkoholhaltig dryck. Hur som helst gjorde jag den godtyckliga uppskattningen att en väg som ledde till ryd låg på våran högra snarare än vänstra sida. Något som förvisso också var ett tämligen korrekt antagande men som inte hjälpte oss särskillt mycket eftersom jag inte riktigt räknade med att vi var på fel sida om järnvägesspåret.

Så vi cyklar på genom industrilandskapet som vartefter blir mer ödemark än bebyggelse. Och vi cyklar och cyklar. Då möter vi plötsligt två unga män i ungefär samma ålder som ropar och frågar vart vi ska. Vi svarar då ryd och får veta att de ska till skägget. Vi fortsätter cykla som två idioter. Efter en lång stund uppenbarar sig ett blått sken och insikten når oss. Vi har precis passerat en bro över E4:an och står nu brevid tekniska verken. Uppskattningsvis någon mil i helt fel riktning.

Då hörs ett flämtande och de unga männen vi tidigare mött uppenbarar sig brevid oss.
De: Vi trodde ni hittade, ni såg så målmedvetna ut.
Vi: Ni har just cyklat en bra bit åt fel håll.
Den ena av dem samtidigt som han fiskar upp en vattenflasta från cykeln: Är det någon som ska ha sig lite jäger kanske? Inte det? Då tar jag lite jääääger själv då.
Det var martin. Jägermartin. Han var Kalasfull.

Vi beslutar oss för att slå följe tillbaks med dessa gossar. Ungefär i höjd med platsen där vi mötte dem första gången utbrister jägermartin lyckligt "Jag känner igen mig. Vi är nog hemma!" Idiot.
Denna gosse vinglar på sin cykel. Konstant. Han ramlar också. Många gånger. Han cyklar in i mig. Jag ramlar. Idiot.
Vid bergs rondell lämnar vi dem och om de någonsin kom hem förtäljer inte historien. Vi kom hem i alla fall. Tillslut. Och jag lärde mig ett nytt ordspråk:

Genvägar blir ofta senvägar!

Jag är ganska nöjd med att inte vara på kalas ikväll.


2010-09-07 @ 22:10:44 Permalink Jojjo Kommentarer (0) Trackbacks ()



Sssssss....

-Feel it... Sssmoooottth.....
-Cement?


2010-09-07 @ 13:59:07 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()



Jag är sjuk

Därför ligger nu Hanna och Hallon i min säng och sover. Allt i sann Rydsvägenanda.
Eller sover. Hanna jamar. Ja. Hon jamar.

Kontenta: Ring inte polisen!


2010-09-07 @ 13:50:16 Permalink Jojjo Kommentarer (0) Trackbacks ()