Combofejden - En combos bekännelser

Kalasmottagningen 2009

Ikväll är det kalasmottagningen för alla nya studenter här i Linköping.
Jag är sjuk så jag närvarar icke. Dessutom tvivlar jag på att någonting kan slå förra årets succé genvägen hem.
Redan tidigt på kvällen borde vi ha förstått att kvällen skulle gå i förvirringens tecken när min klasskompis Johan (som förövrigt är den mest borttappade människa jag någonsin träffat) kom och försökte dra upp mig och min kära combo på dansgolvet med kommentaren "Kom nu går vi och dansar pingvindansen" varpå han visade upp ett smakprov på hur han tyckte att vi skulle dansa. Vi följde inte med honom.

Sent om sider blev det dags för mig och min kära combo att cykla hem mot det kära ryd. Jag var vid den här tidpunkten i stadiet där jag kände att "jag hittar tamejfan i den här stan". Det borde jag inte ha inbillat mig. Det ska också tilläggas att jag och Hanna hade inmundigat viss mängd alkoholhaltig dryck. Hur som helst gjorde jag den godtyckliga uppskattningen att en väg som ledde till ryd låg på våran högra snarare än vänstra sida. Något som förvisso också var ett tämligen korrekt antagande men som inte hjälpte oss särskillt mycket eftersom jag inte riktigt räknade med att vi var på fel sida om järnvägesspåret.

Så vi cyklar på genom industrilandskapet som vartefter blir mer ödemark än bebyggelse. Och vi cyklar och cyklar. Då möter vi plötsligt två unga män i ungefär samma ålder som ropar och frågar vart vi ska. Vi svarar då ryd och får veta att de ska till skägget. Vi fortsätter cykla som två idioter. Efter en lång stund uppenbarar sig ett blått sken och insikten når oss. Vi har precis passerat en bro över E4:an och står nu brevid tekniska verken. Uppskattningsvis någon mil i helt fel riktning.

Då hörs ett flämtande och de unga männen vi tidigare mött uppenbarar sig brevid oss.
De: Vi trodde ni hittade, ni såg så målmedvetna ut.
Vi: Ni har just cyklat en bra bit åt fel håll.
Den ena av dem samtidigt som han fiskar upp en vattenflasta från cykeln: Är det någon som ska ha sig lite jäger kanske? Inte det? Då tar jag lite jääääger själv då.
Det var martin. Jägermartin. Han var Kalasfull.

Vi beslutar oss för att slå följe tillbaks med dessa gossar. Ungefär i höjd med platsen där vi mötte dem första gången utbrister jägermartin lyckligt "Jag känner igen mig. Vi är nog hemma!" Idiot.
Denna gosse vinglar på sin cykel. Konstant. Han ramlar också. Många gånger. Han cyklar in i mig. Jag ramlar. Idiot.
Vid bergs rondell lämnar vi dem och om de någonsin kom hem förtäljer inte historien. Vi kom hem i alla fall. Tillslut. Och jag lärde mig ett nytt ordspråk:

Genvägar blir ofta senvägar!

Jag är ganska nöjd med att inte vara på kalas ikväll.

Jag är sjuk

Därför ligger nu Hanna och Hallon i min säng och sover. Allt i sann Rydsvägenanda.
Eller sover. Hanna jamar. Ja. Hon jamar.

Kontenta: Ring inte polisen!

Jag kom. Jag såg. Jag vände.

- Man vill ju inte förstöra självförtroendet

Att hetsa upp sig i onödan är dumt. Jättedumt. I sanningens namn behöver man ju inte göra så mycket mer än hålla huvudet över utan. Då och då. Ju mer man tränar dessto bättre blir man på att hålla andan. Det kanske svartnar då och då men man klarar sig alltid.

Och glöm aldrig följande:

- Och vi röstar på OmTenta-P

Åhhhh

Combo och jag sitter och läser gamla blogginlägg, kommer över ett om våra grannar. Följande konversation utspelar sig:
H: Men han måste ha flyttat, den snygga emogrannen.
J: Ja, de är bara den långhåriga kvar, den snygga är borta..
H: Men han var ju så snygg.
J: Och han luktade så Gott.
H: Ja, Åhh-Hhhhh så Gooo-Ooott....

Piggelin och alvedondieten

- Kompleteras fördelaktigt med kaffe för bästa effekt.

Det har i mångt om mycket varit en fantastisk helg men för min del har den också inneburit en halsmandel i samma storlek som en golfboll och tillhörande feber vilket i sin tur har bidragit till att jag har tvingats hålla en sträng diet.
Alvedon för att minska  feber och smärta (Drogad tävlingsdeltagare Jatack!) och piggelin för att det svalkar och bedövar och helt enkelt har varit den enda källan till föda som överhuvudtaget gått ned (Tips: Twister och Swippers fungerar också fint).
Resultatet av denna helg blev att mina jeans kändes riktigt stora i går och jag nu med gott samvete kan leva på chips och guinness hela tenta-p. Och det känns ganska bra måste jag säga =D

Lyx... ett studentperspektiv

Hanna kommer inhoppandes på mitt rum på morgonen, med Hallon i hälarna. Perfekt start på dagen!?
Hur som helst så behövde hon mynt till parkeringsautomaten. Vid första syn kunde jag endast bidra med ett par kronor men sedan fann jag lite fler tillgångar, dvs två tior, en femma och lite kronor.
Jag(stolt): Se Hanna en hel fööörmööögenhet!
Hanna(Chockat tonläge): Ja, jösses ja!

Som sagt, här på Rydsvägen är vi täta...

Det kom ett brev...

och med det måste dom ju mena mig...!?

Rydsvägens trafikskola del 1.

Vi tänkte dra igång en liten följetong här på bloggen och detta är alltså första delen.

Den första och största regeln i trafiken lyder enligt följande:
Bettan har alltid företräde. Alltid!

Kontrakt a la Rydsvägen

Glenn har fått ett kontrakt nu, här är en kopia.



§1. Om inneboenden önskar säga upp kontraktet har han all rätt i världen att göra så, men givetvis måste han i så fall betala alla hyrorna året ut.

§2. Om "The masters" önskar säga upp inneboenden sker detta omgående och med huvudet före.

§3. Inneboenden är skyldig att hålla rent på allmäna ytor, Jojjos rum, Hannas rum samt toaletterna.

§4. Inneboenden är skyldig att sköta all disk; sin egen, Hannas, Jojjos och hallons.

§5. Om inneboenden tror att de någonsin är garanterad en plats i lägenheten så tror de helt fel. Med andra ord det finns alltid ett ord över på Rydsvägen om någon känner för att fly Linköpings blåsten och är beredd att betala bra.

§6. Allt inneboendens är vårat och allt vårat ska inneboenden ge fan i.

§7. Hyran är hög och orimlig och stiger som en följd av dåligt uppförande.

§8. Hyresvärdarna kan när som helst på dygnet ringa vart som helst i från och begära fylletaxi. Inneboenden är då skyldig att alltid ställa upp.

§9. Allt som tas in på Rydsvägen tillfaller Rydsvägen så som tv:n, snygga bekanta(eller obekanta) Flickor samt wii:spelet.

§10. Inneboenden har givetvis rätt till egna åsikter. Dessa ska skrivas ned gåspenna och skickas med vanlig post. Dessa kommer att behandlas med största oförsiktighet och sedan brännas på bål.

Alla signerade igår kontraktet med ett leende på läpparna. Ps. detta är inget skämt Ds.

Whos tha master?

Bettan is! Besiktning idag och vet ni vad? Vi har inte körförbud!!! Grattis till oss tack till Bettan. Visst en och annan anmärkning men inga jättestora saker faktiskt. Sjukt nöjd om jag får säga det själv.

Förtydligande

Inneboende släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Ett öde, eller ett missöde?

Igår kväll fick jag, Glenn och Natalie för oss att vi skulle köpa chips så vi gick till macken. Eftersom jag hade Hallon stannade jag utanför medans de gick in för att handla våra chips. Då valet av smak kändes som en högst relevant fråga började jag ropa in mina ideér om vilka chips vi skulle ha genom de öppna skjutdörrarna. Dessvärre har sådana skjutdörrar en irriterande liten vana att stängas ganska fort, min observationsförmåga var dock inte lika snabb så jag fortsatte med mina instruktioner om vilka chips vi skulle ha. Att jag i själva verket stod och pratade med en stängd dörr tog det tills Natalie och Glenn skrattandes handlat färdigt för mig att förstå.

Man kan inte lyckas jämt!

Min dag. En självinsikt.

Min dag började med att jag fick en kopp kaffe, på sängen. innan jag ens stigit upp.
Dagen började så bra, så bra att jag redan där borde ha förstått att det var för bra för att vara sant. Så bra att jag borde ha förstått att jag skulle ha stannat i sängen. Hela dagen. Tyvärr så tog jag inte detta budskap till mitt hjärta utan jag steg upp ur sängen.

Redan innan jag kommit in i skolan började det. Jag skulle låsa min cykel. Det gick ganska dåligt. Jag svor och ringde Glenn, våran husslav.
Jag: "Hur låser jag cykeln"
Glenn: "Min lektion börjar om en minut"
Jag: "Men Gleeeenn, min cykel går inte att låsa"
Glenns klass, i bakgrunden: "Hahahahaha"
Glenn: "Vrid om nyckeln och fäll ned låset"
Jag: "Jaha..."

Total förnedring redan innan dagen börjat med andra ord.
Runt lunch gick jag och förde ett ganska livligt telefonsamtal med en god vän, vi diskuterade en fest vi ska ha så småning om och talade om våra gemensamma vänner som vi givetvis vill ska delta. Då en av våra vänner tenderar att vara lite dryg skojade vi också om att han inte skulle få komma varpå jag kläcker ur mig en kommentar som i högsta grad var på skämt men ur sitt sammanhang ganska elak om att honom kan vi ju absolut inte bjuda, han är ju alldeles för ful. När jag sedan tittar upp vem står då framför mig om inte denne dryge och då även mycket bistre vän. Smooth...

I samma veva som jag insåg att mina nycklar befann sig någonstans snöhavet insåg jag även att min mobil var försvunnen, givetvis var den väldigt jätteglömd i stallet. Vad fint. Verkligen jättebra. "Hej stallet, snälla säg att mina nycklar ligger i kaffeterian, för om de inte gör det betyder det att de befinner sig någonstans i okänd snö tillsammans med mina nycklar". Fint.

Sist men inte minst vill jag bara säga att Glenn är 23 år och gillar datorer. Och tjejer också förståss. ;)

Packa?

Det här med att förflytta någonting från plats A till plats B

Jag vet att det är svårt att tro, men även jag har mina brister. Eller jag skulle föredra att kalla det sidor som har fått stå tillbaka för mina mer välutvecklade sidors förmån. Packning är en av dom sakerna. Jag är fruktansvärt dålig på att packa, jag blir mer eller mindre handlingsförlamad och går runt i cirklar som en förvirrad höna, överslagshandling heter det visst. Det slutar alltid som på bilderna nedan och med att jag lämnar platsen för oredan, då grottmänniskan inom mig tror att kaoset ska vara borta om jag kommer tillbaks en timme senare. Det är det såklart inte utan resultatet blir bara att det tar extremt lång tid att packa.




Och det absolut värsta med att packa är att man vet att det är handling A som oundvikligen måste leda till handling B; att packa upp! och finns det någonting jag avskyr mer än att packa så är det att packa upp.

Att vara särbo med sin combo

En vanlig missuppfattning om mig är att jag skulle gilla att studera, sådant är dock inte fallet. Jag tycker om att kunna saker, det är inte samma sak som att tycka om själva inlärningsfasen. Nej, jag vill besitta så mycket kunskaper som möjligt, men jag vill tillgodogöra mig dem med´minsta möjliga ansträngning.
Det är det som är så skönt med det kära Rydsvägen, där ansträngningsflykt är regel snarare än undantag. För det är verkligen så mycket lättare att förneka det faktum att man borde studera om man är två. Faktum är att bland annat allt är så mycket roligare när man är två. Eller i alla fall när man är med combo. Och det är därför jag längtar hem en kväll som denna för det är inte samma sak att vara combos på var sitt håll.
Men på fredag blir allt som vanligt igen.




我想你。

Grönt

I ett svagt ögonblick lovade jag att dra ned på festandet i vår, MEN för att inte förrvirra alla med en chockförändring har jag nu omvärdera det beslutet lite eftersom det är bättre att ta saker stegvis... Därför tänkte jag på gamla goda manér börja terminen med en liten fest. Att vi sedan har lektion klockan åtta på morgonen är ett faktum som jag lite fint sådär väljer att inte tänka närmare på just nu. Hela sanningen bakom att jag tänkte gå på den här festen (och tvinga med mig min kära combo) beror på den fantastiska festbeskrivningen och det lilla meningsbyte som sedan följde, mig och combo emellan.
Beskrivning(Egenhändigt stulen från festens facebooksida): Årets TK går i trafikljusets tecken, vilket innebär att man klär sig efter civilstatus. Grön innebär ledig, röd är upptagen och gul är mer svårflörtad än grön men ännu inte riktigt röd.

Jag: *Läser beskrivningen för min combo* Vi måste gå!
Combo: Taget, Grön, grön, grön!
Jag: Japp, man kanske skulle satsa på en såndär grön blinkande julgransslinga som en krans runt huvudet.
Combo: I fall att någon skulle missa att du var grönt klädd menar du? Jag tänker mer på möjligheterna, att se vilka som är lediga, möjligheterna, det är så vi jobbar..

Och ungefär sådär lät det sedan när jag och combo gjorde upp planer...
Rydsvägen 60 C goes: Nu blir vi farliga

Jag skyller allt på Hannas bror!

Ja, David, allt är ditt fel!

En känsla av "snälla döda mig"

Tro mig när jag säger det, jag har verkligen försökt. Jag kämpar, men det går bara inte. 7 sidor in i "Education and reform in China" kan jag bara inte förmån migsjälv att läsa en rad till. Vetskapen om att jag måste beta mig igenom både den och den minst lika roande "The chinese economy" får en känsla av "snälla döda mig" att susa genom kroppen. Jag börjar faktiskt överväga att bruka dem på det ända vettiga sätt jag faktiskt kan komma upp med, nämnligen slå mig själv medvetslös med dem. Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag vill bara hem till Rydsvägen och leva i förnekelse.

Den som ingen toaster har...

Jag saknar Rydsvägen!
Där har vi i alla fall en brödrost. Här på Tobo sjöhagen saknas både brödrost och toaster vilket gjorde mig mer än rådvill igår när jag ville göra mig en macka. Dock så är det ju ingenjör jag ska bli och alltså är min livsuppgift att hitta lösningar på problem. Så jag gjorde en anti-fosterställning och grävde fram våffeljärnet, fungerade minst lika bra. Dock slog mig sedan tanken att Rydsvägen saknar ett våffeljärn; "Oh, ett problem till..." Men sedan lyckades jag såklart erinra mig om studentens lag: "Om studenten tar något ur föräldrahemmet och placerar det i studenthemmet så kallas det icke stöld utan endast ett nödvändigt lån".

Så nu har Rydsvägen ett våffeljärn.
Kanonbra, 4 av 5 våfflers!

Nu är det hemtjänst!

Det är genialiskt.
Detta är utsagan:
Mina föräldrar har haft en städfirma ute här hemma på landet för att tvätta fönstren.
I 2½ timme tvättade två personer alla fönster i våran lilla villa och idag kom räkningen.
600 kronor och då är 150 kronor i framkörningskostnad, vi bor vid världens ände.
Detta betyder att skulle man vilja ha motsvarande på Rydsvägen skulle framkörningskostnaden bli relativit liten.
Säg att man skulle vilja få avloppen på Rydsvägen rensade, badrummen skinande rena och lägenheten städad.
För ett par proffs skulle detta kanske ta ett par timmar lite drygt, ca 500 kronor alltså.

Så värt!
En gång i månaden sådär. Ultimat!