Slutsatser i natten
Hejsan!
Nu har jag varit i skolan i 15 timmar i sträck. Bara det kan ju få många att bli lite smått illamående men faktum är att jag trivs rysligt bra. Möjligtvis är någon bekant med serien The big bang theory och vet då vem karaktären Sheldon Cooper är. Dessa kan nog också förnimma hur konfunderad han blir om någon råkar sätta sig på "hans" plats alternativt när han ska hitta en sittplats hemma hos någon annan. Det måste bli precis rätt annars blir han helt lost och vet inte riktigt vad han ska göra eller vart han ska ta vägen. Lite sådan är även jag skall det medges. Jag måste hitta "min" sittplats vart jag än går och om det sitter någon där när jag kommer dit blir jag helt paff och vet i sanningens namn inte alls vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Sitter jag på en plats som inte tilltalar mig finns det inte en chans att jag kan få någonting gjort.
Kontentan av denna lilla berättelse är att jag vill kungöra om den fantastiska nyheten att jag nu har hittat två nya sådana platser på skolområdet, nämnligen plats A: Café Zero fönsterplats i hörnet samt plats B: Key-huset tredje våningen med fönsterplats i hörnet även här.
Superbra för mina studier och mitt välbefinnande. Nöjd Johanna!
Key-huset är egentligen en dröm hela det; högt i tak och en minst sagt "öppen" planlösning. Längst ned står en flygel som vänliga gudssända människor till och från spelar på vilket ger mig gåshud av välbefinnande varje gång. Denna ny/återupptäckta (?) kärlek för piano har fått mig att komma till en insikt här i livet. Min framtida man ska inte bara vara snygg, rik, rolig, allmänbildad, intelligent, oreligiös och socialt begåvad, han ska även kunna spela piano! (Btw om någon läser detta och känner att den uppfyller kraven så är det bara att höra av sig).
Appropå piano så är musik trevligt, något som jag lite taktiskt sådär sett till att jag är den som bestämmer över när vi pluggar. Men jag skulle inte vilja påstå att mina kära vänner är lika engagerade i musiken som spelas som jag är, de är inbegripna i en obskyr utläggning om japansk grammatik som jag känner att jag är väldigt lyckligt lottad över att slippa delta i. Hur som helst bestämde jag mig för att testa deras uppmärksammande av musiken så jag bytte, efter att vi lyssnat på lugna Scorpionslåtar ett bra tag till den något mer vulgära och otilltalande "Livet är en våldtäkt" för att kunna observera reaktionen hos mina vänner. Trodde jag ja. För reaktionen uteblev. Tydligen är japansk grammatik sjukligt upphetsande.
På tal om grammatik och studier, för det är ju trots allt anledningen till att jag egentligen sitter här denna natt, så har jag tenta på måndag. Översättningstenta. Jag skulle vilja påstå att det kommer att gå väldigt dåligt, jag har deltagit i på sin höjd hälften av översättningslektionerna och översatt ungefär 2 av de kanske 13 översättningspappren som vi har fått i läxa varje vecka.
Hur som helst hade jag vad jag skulle vilja kalla för en "Aha-upplevelse" för ett par timmar sedan. Insikten kom över mig som vore den en blixt från klar himmel: Om man läser grammatikdelarna i boken så förstår man helt plötsligt vad det är man förväntas göra och hur man förväntas göra det. Och det är inte ens svårt!
I say Sweet!
Inte för att den insikten kommer att hjälpa mig jättemycket denna tenta men nu vet jag till nästa gång hur jag ska attackera boken och det känns riktigt bra.
Nu har jag trollat fram Queen och Don´t stop me now vilket passar mig som handen i handsken just nu.
För vad är väl en översättningstenta, jag är lycklig och nöjd och sjukt pepp inför nästa lördags tenta istället.
Och hur det än går med Översättningstentan så kan jag fortfarande gotta mig i att jag fick en 5:a på våran första och hittils ända avslutade kurs!
Sedan vill jag bara höra om någon råkar vara expert på drömmar? Min gamla psykologilärare påstod att man aldrig drömmer när man är alkoholpåverkad. Jag röstar för tills motsaten är bevisad för om så är så var jag nykter när jag gick och la mig inatt och det är ju positivt. Det är nämnligen så att jag drömde väldigt mycket i natt. Jag drömde bland annat om våran kära lärare Mats. I min dröm kom en för mig okänd människa och frågade om jag var Johanna och när jag svarade att det stämde sa den okända människan att Mats letade efter mig. Jag blev såklart skräckslagen (Jag menar jag smet ju faktiskt efter första halvlek förra kinesiskalektionen) men när jag väl hittade Mats visade det sig att han hade köpt massor av hårspännen åt mig. Varför vet jag inte men väldigt nöjd var han i alla fall. Haha, skum dröm!
Denna lilla berättelse om min dröm var en liten utsvängning från just påbörjade utläggning om min egen förträfflighet. Men nu när jag tänker på det räcker det nog med att jag påminner er alla om att jag är Gud. Och en synnerligen självgod sådan också.
God natt gott folk.
(Tänk vad man blir bra på att skriva långt om ingenting när man har studier att göra)
;)
2009-12-12 @ 02:42:49 Permalink Jojjo Kommentarer (0) Trackbacks ()
