Min dag. En självinsikt.
Min dag började med att jag fick en kopp kaffe, på sängen. innan jag ens stigit upp.
Dagen började så bra, så bra att jag redan där borde ha förstått att det var för bra för att vara sant. Så bra att jag borde ha förstått att jag skulle ha stannat i sängen. Hela dagen. Tyvärr så tog jag inte detta budskap till mitt hjärta utan jag steg upp ur sängen.
Redan innan jag kommit in i skolan började det. Jag skulle låsa min cykel. Det gick ganska dåligt. Jag svor och ringde Glenn, våran husslav.
Jag: "Hur låser jag cykeln"
Glenn: "Min lektion börjar om en minut"
Jag: "Men Gleeeenn, min cykel går inte att låsa"
Glenns klass, i bakgrunden: "Hahahahaha"
Glenn: "Vrid om nyckeln och fäll ned låset"
Jag: "Jaha..."
Total förnedring redan innan dagen börjat med andra ord.
Runt lunch gick jag och förde ett ganska livligt telefonsamtal med en god vän, vi diskuterade en fest vi ska ha så småning om och talade om våra gemensamma vänner som vi givetvis vill ska delta. Då en av våra vänner tenderar att vara lite dryg skojade vi också om att han inte skulle få komma varpå jag kläcker ur mig en kommentar som i högsta grad var på skämt men ur sitt sammanhang ganska elak om att honom kan vi ju absolut inte bjuda, han är ju alldeles för ful. När jag sedan tittar upp vem står då framför mig om inte denne dryge och då även mycket bistre vän. Smooth...
I samma veva som jag insåg att mina nycklar befann sig någonstans snöhavet insåg jag även att min mobil var försvunnen, givetvis var den väldigt jätteglömd i stallet. Vad fint. Verkligen jättebra. "Hej stallet, snälla säg att mina nycklar ligger i kaffeterian, för om de inte gör det betyder det att de befinner sig någonstans i okänd snö tillsammans med mina nycklar". Fint.
Sist men inte minst vill jag bara säga att Glenn är 23 år och gillar datorer. Och tjejer också förståss. ;)
2010-02-01 @ 23:58:08 Permalink Jojjo Kommentarer (1) Trackbacks ()
